20 juni.

Igår tränade vi ett jaktpass

*Ett krångligt sök i vattenbrynet – Toppen för Lipp att kunna jobba intill vatten/vid vattenkanten utan att det fallen häftiga markeringar långt där ute. Hon gjorde det riktigt fint Skicket på första dummyn skulle jag väntat lite med dock, hon var lite för vaken –> tokhögt tempo –> näsan tryter. Innan övriga fem skick fick hon gå lite med mej fram och tillbaka, sitta länge vid sidan osv och då blev det mera lagom Hon far fortfarande fram som en missil genom skogen, men nu satt nosen på där framme. Sex stycken hämtade hon in, den sista tog längre tid då den långt insjunken i mossa såg jag. Men den kom in den med

*Carl fick agera apportkastare då vi gjorde två markeringar på vatten. Lipp såg den falla, fick sitta kvar och titta i kanske 7sekunder, vända om med mej, ta ett linjetag bakåt på ca 30m, sedan gå tillbaka och få gå på markeringen. Jesus vad stadig hon har blivit Hade detta varit (vatten) i slutet på förra året hade hon aaaldrig suttit kvar. Så himla häftigt! Hon var galet taggad på markeringen, men hon gjorde som jag ville och tog den enbart på mina initiativ;) Vid avlämninen valde jag att vara helt knäpptyst. Tidigare han jag hjälpt henne liite genom att peppe ”äända fram illan” osv men nu levererade hon i hand ca 5m upp på land och skakade av sej efteråt, toppen! Den känns dock fortfarande inte helt säkert utan vi måste nog öva mera på det

*Därefter tog vi en myggig promenad genom skogen. Lipp satte efter ett rådjur som kom farande precis framför henne när hon var långt framför mej. Kom INTE på min röst-inkallning, men tvärvände på pipan. Hon fick sej, återigen, en riktig dunderbelöning för detta. Dock så funderar jag lite vidare, helst ska hon ju inte ens jaga efter Vi får klura lite vidare..

Hursomhelst. Ikväll ska vi träna jakt med Sara&My och Therése&Dino På söndag ska vi gå en halvdag för vår favoritinstruktör tillsammans med Liz&Milo och Sara&My. Och om va 2veckor ska vi testa våra kunskaper på ett spännande WT. Maaassor att se fram emot

Adjö!

Godmorgon ?

miljöstark till max.*skrytvarning*

Först och främst. Tack för så fina gulliga kommentarer om Jullis Den lilla stjärnan blir jättestålt!

Obs, följer en hel del skryt i texten som kommer :O Dom två djuren gör mej lycklig&stålt Men vänd här om ni är känsliga..

Lipp följde med oss till Stockholm för att hälsa på lite trevligt folk, medan Jullis fick vara på kollo hos mina föräldrar Jag vet ju att Lippan är lättsam, men jag kan verkligen inte sluta glädjas åt vilken sjukt miljöstark hund hon är. Hon har inte märkts över huvud taget(!!) På tåget somnar hon efter några minuter, på centralstationen sover hos mitt i allt folkvimmel, går på skramlande tunnelbanor utan att ens vinkla på öronen, åker rulltrappa i mattes famn och spatserar på folktäta gator, möter hundar som hon inte gjort annat.

Inte en enda gång under de har dagarna har hon sträckt på kopplet. Hon går verkligen som en gud i kopplet, jag är gladare än någon på jorden för det. Det var något av det absolut viktigaste för mej att lära henne från start, och hon går verkligen jaktfot genom livet som om det var det mest naturliga som fanns. Hon är så oerhört luuuuugn. Om man bara såg henne utanför arbete skulle man nog fråga sej vad det där var för trött hund… Men sätter hon på maskineriet så ja ni vet..  Hon är häftig! Jag är stålt! Hon är ett mirakel!

Till nästa sak. Igår cyklade vi till skogsdungen för att Jullis som är nyfrissad skulle torka. Jag släpper iväg båda och går i lite egna tankar. Tittar upp och ser Lipp, hack i häl på ett galopperande rådjur säkert 80m bort. Gaaaaaah. Ingen pipa med…mera gaaaah! Men hon tvärvände på inkallningen med rösten. Wow! Jag blev så jävla glad att hon fick allt jag hade med mej som belöning. Vilket var både hennes och Julles kvällsmat, och därefter en jädra massa kamplek.. Jullis hann aldrig se något rådjur *taaaack och lååååv* han hade nog inte vänt.

Nu ska vi slappa inne medan regnet smattrar, sista lediga dagen Och i eftermiddag ska vi träffa Sara&Sara
Adjö!

JULIUS – världens sötaste gosse!

Alltså den gossen. Vilken liten pärla han är. Jag ska aldrig gömma bort det!!!! Idag fick han lite egentid. Och vi båda älskar det. Tänk om man kunde få till det oftare Han är så trogen den gossen. Så klok, så ifrågasättande och så klurig. Jag älskar honom Han är verkligen så djupt rotad hos mej som det bara går. Även om allt blir betydligt mer komplicerat när han traskar med i vardagen så sätter han en prick över iet. Han lägger till en klackspark i allt han gör <3 Varför ska saker göras rätt, när dom kan göras roliga?

Varför va snygg när man kan va stygg?

På brukshundsklubben i förmidags fick han träna lite lydnad. Han är fanken inte dålig ändå, gossen som inte tränat lydnad på hur många år? Han är faktiskt oftast riktigt säker synd bara att det är sämre motivation och uthållighet.
Jag har egentligen tänkt att han ska få starta lite rally men banorna är så långa, Julle tröttnar så snabbt och har inte i närheten av samma driv och ork som sin syster (trots enorma satsningar på det periodvis). Vi får väl se. Det viktigaste är att han får göra något ibland, för han älskar det (vid väl valda tillfällen) och har alltid svansen i topp

Jag har klippt filmen lite. Jag tog bort läggandet där han satte sej den busen och lite dötid innan hoppet där han glömde bort att han tränade (hihi) och jag fick hämta tillbaka honom mentalt.
En liten anmärkning. Hoppstået som Julle har, har vi skämtat lite om och jag har förstärkt så enorma/tunga hopp som möjligt för att det är skoj så hans hoppstå i ställandet blir inte så värst diskret, men korrekt!

Till sist: Så utvecklas han NÅGOT ENORMT i hundmötesträningen :O helt sinnes. Han har sällan gjort utfall, men alltid behövt stöd från mej för att han tycker att det är jävligt obehagligt. Idag, med den helt galet superhäftiga nya metoden som vi gått kurs i hos Lundagårds hundskola så grejar han hela möter HELT själv. Idag passerade han en rottweiler och senare en husky på 10m avstånd där han hela mötet visade lugnande signaler och passerade helt obyrtt. Hade detta varit för några månader sedan hade Julle andasts lite tungt, stirrat in i ögonen på mej konstant och tungt pustat ut när det hela var över.. sjuka framsteg.. kanske berättar mer en annan gång.

Adjö

Två genombrott!

Idag har vi fått till TVÅ stora genombrott jag och Lipp!
För första gången kändes det som att det faktiskt är påväg att bli ett moment av de där fjärrskiftena vi har stått stilla ett bra tag och varit lite halft omotiverade men den delen, men nu så trägen vinner!
Hon har länge gjort riktigt fina uppsitt, men problemet har varit att få till det när jag kommenderar henne. Då har det blivit tveksamt och sämre. Gränsen har varit hårfin. Så häftig känsla när vi gemensamt tar ett stort steg över en tröskel snubben som tvättade bilen intill vårt träningspass stod och vrållog Vi såg nog ut att ha lika kul som vi hade.

Nästa genombrott var rutan. Mja, det svåraste är för mej att släpa med den där rutan den är tung, jag har ingen bil –> jag orkar inte ta med den så ofta.. Åh . Men vi fick ett fint genombrott i den delen där jag på lååååångt avstånd laddar upp henne till max och låter henne lära sej att fokusera mot konerna och bara gasa. Hon fattade direkt och sprang med en jävla fart hur många gånger har hon ens sett rutan? Sen ska vi såklart träna på att hon ska hitta inne i den och inte springa förbi men det är en annan övning för oss.

Däremot, så har jag förstört för henne (( på något vänster har jag krossat självförtroendet hos skruttan när hon hanterar apportbocken.. Och mycket riktigt, flera pass på sistone när vi tränat apportgripanden har avslutats med ett ”vad fasen..” Och en rynkad näsa. Lipp har förstås bara blivit uppmuntrad, men hon läser mej så väl. En liten gnutta frustration hos mej betyder enligt henne att hon gör något dåligt :/ hon är känslig min lilla <3 Jag förstår inte hur jag kan ha problem med att få en krutmaskin till apportör att vilja apportera en apport i trä (med samma maxansträning som allt annat utförs alltså).. Men nu vet jag att jag ska börja helt om och värdesätta rätt. Och vi avslutade ett pass där jag låtsades att hon var en liten valp helt utan förkunskaper och fanken, vi hade kul vi ska bygga om på nytt. Lipp är ju inte sen med att snappa upp direkt, så nog ska vi få ordning.

Nu ska här klias mage
Adjö!

Jag ska skriva tills jag stupar.

Nu j*vlar gäller det. Klockan 14.00 börjar veckans första tenta. Jag känner mej taggad.. En så konstig känsla. 73 fullproppade A4-sidor med teori om materialtekniska termer, begrepp och teorier ska plockas fram. Teori. Jag hatar teori. Det ska räknas och kluras. Inte nötas in i skallen för att sedan tappas bort nästa dag när tentan är över..

Nu vet jag varför jag är taggad festen. För att bli av med skiten. En sak vet jag, och det är att jag ALDRIG ska inrikta mej mot något materialtekniskt, ever.

Jag visste inte ens vad ett stål var innan och nu ska vad som känns som hundratals stål och metaller förklaras på mikronivå. Men imorn är det bortglömt viktigare saker ska få uppta plats på mitt minnesgkort

Håll en tumme

Har jag världens bästa vän?

Garanterat!!
Igår kväll körde det totalt ihop sej för mej. Hundarna skulle behövt vara ensamma hemma i min lägenhet i evigheter idag..

Om inte världens bästa Sara ryckt in. Istället fick hundarna en heldag på hennes Pickups hunddagis!! Det har badats, och lekts (under kontrollerade former). Dagiset är nämligen för småhundar. Till exempel den lilla vaniljfärgade chihuahuan Silas som tydligen föll fint för sin 10ggr större kopia . Dessutom, eftersom dagiset bara har burar till mindre hundar så fick farbror Julle sitta på framsätet bredvid Sara under bilfärderna med nosen utanför fönsterrutan. Medan Lipp om än lite obekvämt får plats bland de andra.

Efter dagisturen följde Lipp&Julle med henne hem, för att sedan möta upp oss andra för jaktträning på kvällen. Alltså! Helt otroligt!!! Jag är så tacksam en människa bara kan bli. Om jag hade råd så skulle jag inte tveka vart mina hundar skulle vara på dagarna…
Tack Sara!!!!!!