Vad är du för mirakel Snorpan?

Började inlägget med att beskriva Lipp litegrann, men jag finner helt seriöst inte orden. Vi har inte gjort någonting särskilt för den sakens skull, men hon är verkligen heeeeelt jävla otroligt underbar. Jag har fått preciis vad jag sökte, fast en miljard gånger bättre. Jag minns i slutet på sommaren hur jag gick och skojjade om att jag skulle få ett mirakel. Men det har jag verkligen fått. Att det ens kan bli såhär rätt är ju helt ofattbart.

Hon har allt. Enorm explosivitet, uthållighet och snabbhet. Hon äälskar att träna och koncerntrerar sej verkligen så sjuk bra. Just nu utvecklas hon verkligen enormt på den biten. Dom här egenskaperna har kanske dom flesta jaktgoldens (?) Men hon kan växla mellan full fart och lugn på en mikrosekund. Gå heeelcoolt i jaktfot brevid ena sekunden och i nästa rejsa utav bara helvette för att sedan gå lugnt igen ett tag. Att stressa upp sig verkar liksom inte ens finnas på hennes världskarta. I tisdags när vi var hemma hos Sara en sväng var det tre hundar som totalskällde ut henne till max. Stressnivån var liksom i skyarna för oss alla, utom för Lipp, hon hoppar upp på soffan och gnager lite på ett ben hon hittar. Säger inte ett ljud och visar istället alla lugnande signaler en hund kan visa. Snorpan ger vrkligen gärnet. Hon går in med livet som insats i allt. Bollen ska springas ikapp i maxfart och kamptrasan ska dödas. Hon är verkligen ett perfekt exempel på att om något går trögt så är det mej det beror på. För hon kämpar verkligen till tusen för att det ska bli rätt. Allt fel är mitt fel 😀 Kontrasternas prinsessa ❤

Skäms nästan litegrann ver min ovårdade vita 😀 Snacka om megapäls som behövde klippas för ett halvår sen. Meeeen, skönhet finns inom oss 😉

En långprommenad i skogen med bådatvå och lite träning med den mörka, nu ska vi slappa resten. Idag har varit en galet spännande dag 😀 jag berättar mera nästa vecka. Tror det är en stor händelse i mitt liv på gång 😉 (hehe).

Adjö!