Plåstret Snårpelina!

 

Konstant, på samma kvadratmeter hon&jag. Är jag inte hemma, så varför inte ligga på sin mormors fötter när hon lagar mat 🙂 Den dagen Snorpelina lägger sej ensam i ett annat rum, då vet man att något är galet..

prepare for miracle var det!!

Vill bara flika in. Filmen från helgens träningstävling är av så dålig kvalitet att det knappt går att se oss..

Träningstävling nummer två. Denna gång med ett gäng ifrån Hammarö bhk. Två personer kände jag igen, men det var allt. Kände mej väldigt modig som gick dit även fast Lizandra inte kunde 😀 När nästan hela högen började planera sina elitprogram och grejer.. jag kände mej inte så kaxig..

Men som hon kämpade min fina skrutta. Gaah. Känslan ❤
På träningstävlingen i helgen kändes det också bra, men det var först eftertår jag insåg hur bra det borde ha känts. Det var liksom inte riktigt den där jag&Lipp-känslan ända i topp. Även om det förstås var ruskigt härligt då med.
Ikväll däremot. Det fanns liksom inget mer än hon&jag ❤ Det var magiskt.

Jag hade planerat att belöna vid flera punkter under programmet ikväll, men så blev det inte. Mest för att ingen annan gjorde det (dumt beslut jag veet). Men hon höll igenom hela programmet kalasfint. Transporterna mellan momenten kändes grymt bra, och fokuset kändes toppen, bättre än sist. Jag fick till en bättre uppvärmning och en bättre ingång på plan.

Det finns enorma fördelar med att träna med helt okända kunniga lydnadsfolk också 🙂 De här människorna vet inget om oss sen innan. *Det var INGEN idag som sa något om att Lipp var långt fram i linförigheten 😀 (yeeeessss).
*En av tjejerna kom fram och kommenterade kring vilket fokus hon hade, ”så oerhört oberörd av omgivningen”. Den kommentaren kittlade skönt i kistan ❤ Jag själv blir så hemmablind på att fokuset måste förbättras jämt. Hon har ganska lätt för att titta bort lite då och då. Inte gärna under momenten, men i väntan och under transporter.

Vi skrev ner och kommenterade varandras prestationer. Lippan fick mestadels trevliga kommentarer. ”De dåliga” var:
*Några sneda halter. (Pissnervös matte = svängarna utförs inte som dom ska) Jag har funderat på hur tusan jag ska komma ihåg alla mina tydliga signaler i stressiga situationer ”/ gulp.
*I inkallningen följde hon med mej istället för att sitta kvar (Även där pga mej. Jag hörde inte TL och förstod inte riktigt vad som väntade och slängde ur mej ett stanna när jag halvvägs satt iväg benet). Kanske borde jag lära mej programmets upplägg inför tävlingen så jag vet vad som komma skall?

Utöver programmet en platsliggning på 3min, där jag belönade efter 2,5. Den bästa platsen hon någonsin luggit för övrigt. Jag tror inte en kroppsdel rörde sej, andades hon ens? XD

Utöver det en massa fina ord 🙂 som jag skriver ner och kapslar in längst in i maggropen!!
Den här bloggen riktigt stinker skrytvarning nu i några inlägg, men ja har sagt det förr. Jag lägger energin på allt positivt.
Adjö.

Tävlingsträning på Forshaga bk.

Igår. Verkligen en toppenbra dag. På alla sätt och vis 🙂

Vi började med en genomgång av hur dagen skulle läggas upp, vi fick startnummer och instruktioner. Lipp&jag fick start nummer 1 (!!) suck. Jag blev ruskigt nervös bara där. Men bestämde mej för att ta chansen att inte byta bort startnumret och istället utnyttja chansen.
Först gällde platsliggning. Vi var tio hundar ute, och jag placerades förstår först.. det kändes som det tog en evighet för alla andra att ställa upp sej, så innan nedläggandet satte jag henne nån meter bort och kommenderade fram henne först när det började närma sej. Vi diskuterade hurvida detta skulle vara tillåtet på tävling, och det verkar vara lite delat :S hm..

Platsen låg hon fint. Hakan ner och hon rörde inte en fena 🙂 jag valde att gå tillbaka och belöna efter 1,5min. Jag vet att hon kan ligga full tid och kände samtidigt ”fasen den här känslan och det här utförandet kan jag bara inte låta gå obelönat”. Som tidigare sagt, Lipp skulle varken gå fram till annan hund eller resa sej, men att ligga utan att vicka på nån liten kroppsdel kan vara svårt 🙂 därmed, en bit nöthjärta efter 1,5 fina minuter.

Tävlingsprogrammet flöt på riktigt fint. Det optimala för mig vore att få plocka ut Lipp direkt ur bilen, leka oss fram till plankanten och gå rätt in och köra. Det gick inte riktigt nu iom att vi var först. Min plan var i alla fall att köra ingång på planen, tandvisning, kort kamplek där och därefter köra resten av momenten 🙂

Ingången på plan kändes pissdålig. Det kändes som att hon inte förstod att det var träning Tandvisningen var korrekt. Vid första tillfället gick domaren rakt till Lipp och sa ”heeeej gumman” till henne. Jag valde att göra om den.. Skulle domaren göra så på tävling (vilket vi senare kom överens om att det inte är okej) så tar jag poängavdrag där för resning. Självklart kan domaren storma fram snabbt och i falsett ropa hejhej till mej, såklart. Men om domaren en meter innan sträcker fram handen till Lipp och hälsar med ord till henne så tar jag det 🙂 Då får hon resa sej (med tanke på att hon inte är direkt social utåt). Personligen (förstås helt utan någon som helst tävlingserfarenhet) så tycker jag att domaren ska hälsa på mej, och kolla tänderna på hunden, hälsa på hunden känns oschysst när man just entrat till träningsmode. Jag vill inte ha henne på ett kommando heller. Skulle hon känna sej trängd ska hoj inte sitta fast på ett kommando, utan få backa om hon vill.

Resten av programmet var sjukt fint. Jag upplevde att nästan allt kändes precis som det vi tränar mot. Stadigt, snabbt, alert, korrekt. Vi hade fått riktigt höga poäng om det hade varit en riktig tävling 🙂 Målet för dagen var dock ingen prestation, det var känslan..
Lipp var riktigt glad genom hela programmet och vi hade verkligen kul!! Hon hade lite svårare för att helt fokusera mellan momenten, vilket till en början kändes sådär. Men i efterhand, när jag dessutom får se filmen inser jag att jag borde vara sjukt nöjd över skruttan. Blicksläpp mot publiken i väntan på nästa momentuppställning, nåt värre var det inte. Jag ser på filmen också att domaren tog apportbocken efter momentet och kastade iväg den i full kareta mot båset.. Hmm. händer det på tävling? 😀 Det var ju spännande tyckte Lipp, men nån sekund senare var blicken på mej igen.

Just det. Ett dubbelkommando på hoppet fick jag ta till. Hon har fått för sej att man först ska göra ett (aassnyggt) hoppstå, och vänta där på ett till hoppkommando 😀 haha. Men, efter lite träning på ett lydnadshopp så ska nog det gå vägen. I slutet av dagen fick vi en ny kommenderad ingång på planen, med en bättre förberedelse. Den satt som ett smäck i maggropen 🙂 och det kändes sjukt skönt att få en ny chans. Ingången är ju så in i helskotta viktig!

Summa summarum. Jag är galet nöjd, Lipp är jordens finaste träningskamrat ❤ Och vi blev överrösta med fina, ljvliga ord av träningskamrater och för dagen nya bekantskaper. Jag har ett tiotal citat från dagen nedskrivna som jag ska ta fram och läsa innan tävlingsstarten.

Adjö.

 

repris.

Hittills har det börjat bra. Ytterligare ett lyckat sök idag 🙂 Hon fick hämta fyra av fem. De tre första levererades på vad som kändes som sekunder. Den fjärde kom hon emot med medvind, så hon sprang förbi den men gick verkligen på näsan och tvärvände tillbaka så fort den nått näsan. Känslan var ljuvlig. Litet för vissa, enorma steg för oss 😀 Näsprio verkar vara Snårpans nya melodi. Inga som helst funderingar på ärevarv hittills heller. Balansen har nåt även den här varelsen ❤
Hon fick även se en markering på ca 50m avstånd, sitta och ladda på den, vända om med mej och skickas på ett linjetag åt motsatt håll (som hon var med och la ut) och sedan ta markeringen efteråt. Den övningen fick vi på jaktkurserna, och den är nog rätt så fetbra 😀 för min valpis. Stadigt, korrekt och ljuvigt. Älskade prick<3

hundhelg.

Hittills en riktigt bra helg 😀 och halva söndagen är kvar.

LÖRDAG: Vi tog en dag på Forshagas brukshundsklubb tillsammans med en hel hög med hundtränare. Kul att se lite ansikten som vi inte sett på länge samt få till lite gruppmoment med nya hundar 🙂 Tre platsliggningar gjorde vi, med lite blandad tid och belöningspunkt, men full tid var det garanterat på två av dem.

Jag hann (såklart) bli nervös när vi skulle göra en plats med en så lång rad med hundar.. Jag fick henne inte att sätta sej helt rakt men eftersom jag inte kunde vänta in så fick jag lägga henne = bananstajl. Men. Hon låg, hakan i backen, full tid 🙂 Tre resningar av andra hundar och en tollarpojk som gnällde osådär, men hon låg 🙂 Dock så vinglade hon lite på sin kropp, den var inte helt stilla hm.. men jag bör va nöjd. Jag sa till mejsjälv att fokus på de här platsliggningarna var att hon ligger tryggt och att hon gör det tiden ut. Vinst 🙂

I övrigt lite lattjande (vår tävlingsplan ska va skiiiitkul). Hopp på ett riktigt hopp, någon kortare kedja och fortsatt träning av Stå/ligg-kontroll. Hon känns riktigt riktigt säker nu 😀 Det känns verkligen riktigt bra inför starten. Jag ska verkligen göra allt för att känslan ska vara på TÅPPP!!!!! Sen är det skitsamma i oändlighet vad resultatet blir. Passiviteten hos båda mina djur var också  fiiiiiiin. Julle låg på sin filt och glömdes typ bort :O lillen.  Men träna ville han iiinte. Han låg bra på filten för där fick man godis av allt och alla. Även Lipp har blivit en passivitetsklippa. Hon lugnar sej bättre om jag lägger henne och går därifrån 😉 Stress finns inte i den hunden. Men för ett år sen var hon en riktigt rackarunge som inte ville sitta still ändå.. Tumme upp!
SÖNDAG: Idag har vi prommenerat vid björkås och tränat lite apportering tillsammans med Sara, Lizandra och Therese 🙂 Kuuuul. Längtar (a) till mera apportering. Lipp fick sej ett bra sök, näsan var påslagen (gaaah?). Hon fick hämta in fyra av fem och de levererades i maxfart och tvärvändning mot matte när hon greppat tag i den, precis som hon inte gjort annat på hela vintern, yessss!

Sen hjälpte Sara mej att agera störning för stoppsignal. Hon klarar den riktigt riktigt fint i de flesta situationer, utom just i ”jaktsituationer”. Springa efter leksak och lyssna, spring efter lekande Sara med leksak och lyssna.. Lätt. (Sara och hennes underbara leksaker är för övrigt något av det bästa min rackarunge vet..) Men så fort vi gjorde en markeringssituation av leksaken så näpp. Där nötte vi fram och tillbaks och fick till massor med lyckade skitfina stopp efterhand 😀 Ibland la hon sej ner, men det skiter jag totalt i. När hon stoppat fick hon endera springa till mej för att leka, eller ett okej till att döda leksaken hon nyss var påväg emot.

Som Sara sa, hon är sjukt klok på var som lönar sej. Vilket egentligen gör det enkelt att träna bara man ser till att tänka steget innan 🙂 Hon fattade direkt att , ahaa leksaken jag är påväg emot försvinner om jag inte sätter mej på den långa signalen först, attans 🙂 Om man lyssnar däremot så vinner man på allt 😉 hehe. Sådan information gör det egentligen enkelt för mej att träna knivigare stadga också.. Det är ju bara att se till att vad som lönar sej hänger ihop med vad jag vill ha 😀  Jag ska ta massor med sån här hjälp i stadgaträningen under våren 🙂

Adjö

 

13-04-14

Shiiit. Det är 8st anmälda till vår tävling nu 😀 Varav 6st är retrievrar, och det känns ju tryggt. Jag litar på retrievrar 😉 mer än såna där stora läskiga schäfrar som skulle kunna äta upp min lilla plutt i ett naffs. Skämt åsido.. Men en plats mellan två labradårar skulle nog sitta fint 😉

Platsliggningen har vi jobbat om, igen. Jag måste ha hakan i backen. Lipp tycker att platsen är såååå jäääääääklaaa tråååååkig annars, att hon till och med blir lite för slö 😀 (mja, jag kallar det avknapp, det låter väl bättre?) höhö. Hursomhelst är det hakan i backen som gäller nu. Skulle hon lyfta på huvudet under ett av våra tidspass så skitsamma, men hittills har hon greppat jättefint. 2min med Måzart på en parkering i stan igår. Hon tycker att det är betydligt roligare 😉 Jag försöker att inte oroa mej. Hittills har hon aldrig någonsin rest sej från platsen, skulle det hända på tävling så blir jag bennamej chockad. Och det är faktiskt att hon ligger som är viktigast 🙂

Jullis fick träna finfin rallylydnad häromdagen. En sån liten charmknutte han är 😀 Kon-övningarna gick jättefint och även att träna flera moment i rad 😉 det är ju annars lite hans svaghet. Han tröttnar och orkar inte hålla modet uppe.. Men ibland så<3

I övrigt så fortsätter jag att plugga inför två svåra tentor. Skrattar, springer runt i cirklar, gråter och jublar i kubik, om vartannat.

Adjö!

 

because of yoooooooouuuuuuuueeööööööö

Hektiska dagar. Roliga. Givande 🙂 Men nu är jag trött. Så sjukt trött. 

Underbara långisar med massor med hundar. Fasen, vi är alltid minst fem hundar numer, härligt! Lipp, Milo och My måste vara bästa bästisar ever. Julle leker väl med lite ibland, och gillar att skälla några gånger extra bara för att han kan 😀 sötis. Det är bra att han är skällig i rätt situationer om man säger så. I skogen är det väl ändå helt okej att skälla lite här och där, men på prommis i stan är han knäpptyst 🙂 och egentligen inte särskilt reaktiv alls 🙂

Appropå skall. Lipp skällde i helgen 😉 I fredags på tollarkillen Dino som hon tyckte var oerhört påfrestande. Hon sa till till honom flera gånger (Lipp liksom..?) och skällde 🙂 Varje gång hon skäller hoppar man liksom till och frågar sej, var det där Lipp? :O

Viltsåpår har vi gått också. Eller Julle för vår del. Han nosade fint och hittade sin klöv. Även om han försökte gå åt andra hållet och följa några skospår någonstans på mitten. Han blev glad, och trött 🙂

Det viktigaste i helgen var ändå att åka till Forshaga Bk och kolla in vår kommande tävlingsplan. Det kändes bra, och vi fokuserade på att ha förbaskat kul. Kollade lite detaljer, funderade tillsammans med Liz&Milo på vilka detaljer vi ska ändra osv. Vi gjorde hoppet för andra gången på ett riktigt hopp (vi tränar ju aldrig på en bhk). Det får vi nog repetera nån gång till 😉

I övrigt fick hon hämta några dummys, dels på linje och dels markering. Gaaaaaaaaah för den känslan <33 Barmark under kängorna och en missil som kommer och trycker dummyn i vänsternäven på mej *vi äääääälskar deeeeeet*.

Nu ska jag plugga resten av kvällen här. Och träna platsliggning med Snorpan.
Adjö!

Lycka gånger två.

Dubbel lycka idag 😀

1) Vaktmästaren skulle fixa mitt avlopp idag. Dessutom var varmvatten-blandaren trasig. Han ringde efter några timmar, och tydligen skulle en ny blandare kosta mej 1800:-. Jag tackade nej direkt. Skyllde på att jag är student och insåg att jag skulle få duscha i småkyligt vatten framöver med 😦 Efter några timmar till ringde han igen. Avloppet var igenomspolat, och blandaren bjöd han mej på 😀 Gaaaaaah, vilket hjälte!!!

Vad säger man om bilden? 😀 Dom är sjuka dom där två<3

2) Liz&jag delade på en privat träningstimma för Malin. Det känns sååå bra!! Jag ska försöka hyra in sån experthjälp med jämna mellanrum 🙂 Det ger en sån extra kick i rätt riktning. Det konstiga är väl ändå när man söker hjälp för att hunden inte kan skilja på stå/ligg- och under timman inte gör en enda miss.. Vi försökte ”sätta dit henne” med fritt följ i kedja, komendering och liknande. Men hon satte hela köret 😉 Nog för att jag vet att hon gått sjukt framåt de senaste veckorna.. men jag kaan verkligen inte säga att saker är bra sådär, det går inte. Samtidigt vet jag att hon kan göra fel, och den risken går alltid att minska ytterligare. Just nu känns det hursomhelst säkrare än någonsin, det är bra 😉

Malin tyckte inte att hennes hopp-ingångar var så farliga, och hon tyckte att jag skulle vara riktigt nöjd med både hennes lägganden och ställanden.
”Men..hon kan ju inte stanna utan att sätta ner tassarna” liksom.. Samtidigt är hon tillräckligt kommando-säker nu att jag kan sålla bort de som är ”sämst” 🙂 Dessutom har vi inlett en moment-rutin på ställandet, och sen tidigare har jag olika tonarter på orden. Tror det kan bli sjukt bra!!

Däremot har jag själv något att tänka på i fotgåendet. Jag har alltid tagit ett extra steg innan jag stannat i vänstersvängar 🙂 Det måste bort. Samt en viftande hand som är dubbelkommande lite då och då.. oops.

Adjö 😉

ANMÄLDA

Hej!
Jag heter Lipp. Kallas ibland för Snårpan. Eller Mårran. Eller tjuven. Men mest för Snårpan.
Min matte har just anmält mej till:

*Tvådagars jaktläger med SSRK-ungdom i april.
*Tävlingsträning på Forshaga BK.

I veckan ska hon dessutom anmäla mej till min lydnadsdebut.

Och imorgon ska jag&matte på en timmas träning för Malin, matte ska lära sej hur man lär mej att lyssna på stå&ligg 🙂 För mest gör jag bara det jag själv vill, jag gillar att retas massor.

Hejdå /Snårpan

bäääst helg *bildbåmb*

Lipp&Julius, världens finaste små skruttar 🙂

Lillasyster My….

 

….som alltid försöker haka på dom stora hundarna.

Min fina lilla lippa 🙂 
Och dessutom har vi träffat lillsyrrans syster Stella och matte Linda 🙂 Syskonträff.

Och hoppat efter kaveldun.

Å sen fick jag visst inte plats med mer bilder 🙂 så. Adjö.