Det var en gång en gräddvit Golden Retriever som hette Julius.
Han hade precis kommit in efter en superkul stund ute i parken tillsammans med sin familj. Hans matte hade lovat honom ett smaskigt ben eftersom han varit så duktig 😉
Plötsligt när han tuggade så fastnade en stor benbit i hans bakre tänder, i underköken. Den var stor, Julius kunde inte ens stänga igen sin mun, han såg så kul ut att matte fnissade åt honom. Hans matte försökte vicka och pilla på den stora biten i alla vinklar men den satt fast. Hon ringde till jourhavande veterinär och fick komma dit ganska snabbt.
Eftersom Julius matte har en så alldeles fantastisk vän som heter Therese så hade Julius&matte en bil att ta sej till djursjukhuset i. Dessutom hade hans syster Lipp någon att umgås med under tiden.
Efter en halvtrist bilfärd till sjukhuset så var han framme. Även veterinären konstaterade att benbiten satt FAST. Veterinären tittade på Julius och sa att hon tyckte att han gjort något onödigt. Julius förstod ingenting?
Julius skulle få komma in på rummet igen senare och sövas, men eftersom han såg så glad ut trots benet så var han inte prioriterad. Han&matte spenderade kvällen ute i väntrummet, på golvet, tass i tass tittandes på TV.
Sedan kom de för att hämta upp grabben. Han såg i ögonvrån att matte fällde en tår av oro, men följde självmant med sköterskan iväg, med svansen i topp! Men till hans matte stora glädje kom de tillbaks en minut senare. I samma minut fick de loss biten. Julius blev väldigt glad och slickade sej nöjt runt munnen 🙂
Hemma på mattan somnade Julius nöjd&glad över ytterligare en händelserik dag!
Snipp snapp slut 😉
Julius&Lipp 