Bara jaktträningen i sig ger en känsla och ett samspel som verkligen är obeskrivlig. Med så ynka små medel förstår vi varandra, ibland behövs inte ens ord. Nog för att vi inte alltid menar samma sak om pipans signaler – vi jobbar ju massor med dem – men allt i övrigt. Hon liksom bara förstår mig i så många situationer, och hon&jag jobbar ihop på ett så naturligt sätt. Tja. Ni hör. Obeskrivligt.
Jaktpasset idag var dessutom ett sådant där där allt bara stämde. Jaktträningen är svår på det sättet annars, mycket svårare för oss än lydnaden, att just lägga upp svårigheterna rätt. Ibland kan något som känns som det simplaste vara krångligt, och tuffa apporter håvas in på nolltid. Det är svårt att veta hur svårt någonting kommer bli medan jag i lydnaden nästan alltid vet vad hon kommer klara och inte. Det tillför lite extra tycker jag 😉
Lipp sprang kalasfina linjer, hanterade närsöksignalen på bästa möjliga vis – alltså lågt och fint tempo. Hon rörde sig i små områden och kom tillbaka i området varje gång hon hamnade någon meter utanför. Dessutom satte hon varenda stoppsignal som om det vore det mest solklara. Stopp är något som verkligen utvecklats på sistone. Jag vet inte när hon senast ignorerade ett (jaktlägret i maj?). Jag kan börja lita på henne och jag kan börja förvänta mig detta av henne 🙂 Det känns skitkul!
Det blir extra roligt när vi kan lösa ett problem ihop med hjälp av signalerna. Jag älskar verkligen markeringar&sök där hon får jobba självständigt men när vi idag fick användning av linjetag + bakåtut + stop + vänster närsök för att slutligen finna dummyn så åker mungioprna upp lite extra. Kanske främst för att det är sådant som vi lärt oss på sista tiden 😀
Vi har SSRK’s ungdoms SM i sikte som går av stapeln om 17 dagar. Fram tills dess ska vi fokusera på:
*Markeringsträning
*Jaktfot
*Stopp
*Bakåtut
*Närsöksignal
Min dröm är att någon gång i år få till ett WT i år utan nollor 😉 Lipp har strålande poäng på det mesta, men vi har alltid nollat en station tyvärr. Jaktfot och markeringar har alltid känts väldigt säkert, men det har varit det övriga som inte fungerat. JAG har inte kunnat hjälpa henne med tecken pch signaler. I år är den biten bättre än någonsin. Men som sagt man vet aldrig, vi ser det som toppenbra träning med trevligt folk 🙂 Jag ska lägga upp vår uppvärmning annorlunda i år också. Hon ska vara rejält utkörd innan och lite snabb återhämtning på det under morgonen – då tror jag hon går som bäst.
Adjö!
Julius&Lipp 