Idag var det dags för tillfälle två. Vi blev bara jag&Malin, men lyckades utnyttja varandra som hjälp&störning bra tycker jag 🙂
Lipp började med ett pass linjetag med tuff terräng som svårighet och med ökat avstånd. Hon var tvungen att göra hopp uppför&nerför stenklippor för att ta sig fram vilket gör det enkelt att tappa linjen och hamna fel. Men hon skötte det super! Vi stötte på någon svårighet när avståndet blev längre&längre, men vad är träning om allt blir rätt? 😉 Det jag är mest glad (läs tokglad) över är att hon dels apporterade helt nya, och ganska annorlunda dummys precis som hon aldrig sett andra, och dels att hon inte visade tendens till att byta över huvud taget, trots flera intill varandra. Det gjorde mej glad!
I nästa pass tränade vi jaktfot. Bakom domare – vilket inte var några som helst konstigheter, och under kast. Vi gick emot den fallna markeringen och vände helt enkelt på klacken om jag tyckte hon hamnade långt fram. Även här kändes det toppen! Hon var fokuserad och kändes stadig. Här fick jag dock info om att Lipp fokuserar för mycket på kastaren. Hon markerar, tittar på kastaren, tittar tillbaks osv. Dessutom hade hon (överlag hela kvällen) mer ögonkontakt än jag önskar i fot. Hittills har hon aldrig missat saker pga att hon fokuserat för mycket på mej, men tiden kommer när saker blir svårare 😉 Tåls att tänkas på ännu mer, vi får klura lite. Jag försöker att aldrig belöna ögonkontakt, och jag skulle aldrig skicka henne på något om hon fokuserar på mej.. men vi kanske behöver något mera 🙂 Tänk vilket angenämt problem.. ändå.
Sista passet gick vi fotgående med skytt + 3 skott bakom. Lipp vände om och kollade av om något föll, återvände till fot och gick oberört vidare (om än med för mycket ögonkontakt). Kuuuuul! Lite mera linjetag och sedan var vi nöjda 🙂
Fin träning med andra ord! Vi har massor att träna vidare på 😀
Adjö!
Julius&Lipp 