Helgen har jag spenderat i huvudstaden, i finfint hundfritt sällskap. Lipp&Julle tillbringade dagarna hos mina föräldrar. Det fick det lugnt, men lite promenader, några fotbollsmatcher och alldeles garanterat alldeles för mycket godis..
Lipp har på sista tiden haft några små skendräktighetstäcken. Inget bedrövligt, men små saker som hon gjort annorlunda. Dels så har hon bäddat så att täcken&kuddar&mattor flyger i lägenheten, någon kväll verkade hon lite nedstämd, hon flåsar mer än vanligt osv. Men i aktivitet har hon varit precis lika glad&lycklig som vanligt. Nu efter helgen kom en till lite annorlunda grej fram. Tre dagar utan någon större aktivitet fick henne att gå i gasen minsann :O Tokigt i gasen.
Igår under ett springpass med vännerna fick jag verkligen hålla ett öga på henne hela!! turen för att hon inte skulle explodera (koppeltvång på motionsslingan). Jag fick påminna vad ”vänta” betyder, fleera gånger (?) när vi stannade för olika människoövningar och hon fick ett terrorist-lekanfall mot stackars Julle efteråt när vi jublade oss i mål osv. Idag i skogen så for hon fram som en blixt 😀 Jag&Julle stod och tittade på och undrade vad hundrackarn fått i sej..? I alla fall så passade vi på att träna ett stort, riktigt tufft sök och massor med linjetag och det gjorde hon riktigt riktigt fint. I söket, om hon inte finner något på första svepet så kollar hon alltid in de gamla legorna säkert på grund av ren orutin. Men hursomhelst så finns det inte på världskartan att komma tillbaka tom-munnad och hon sliter i maxfart med näsa på. Såå kuul!
Jag blir lycklig av att se henne – trots att hon uppenbarligen varit rastlös inombords – vara så lugn utanför aktivitet. Hos hundvakten hade hon skött sej exemplarisk även idag och det värmer enormt. Den där förmågan att förvalta energin är jag enormt avundsjuk på. Jag skulle plugga effektivast av alla om jag hade den.
Imorgon vankas löpning tillsammans med Therese efter tentaplugget, vi längtar!
Ajdö!
Julius&Lipp 