Jaktgruppen #1

Idag var första träningstillfället med den ”nya” jaktgruppen. Alla känner förvisso redan varandra 😉 Vi ska träffas och träna ihop och hjälpas åt. Retrieverligan + vår jaktinstruktör från tidigare kurser Malin.

Åh, jag var ruskigt nöjd över mitt&Lipps jobb idag. Den där underbara lyriska känslan liksom infann sej. Retrieverligan började med att testa på vilt. Alla fyra hundar plockade upp både kaja och and 😀 det måste ändå vara rätt okej 😉 För övrigt så tokälskar jag mina vänner i Retriverligan. Vi ställer upp för varandra i vått och torrt, peppar varandra och glädjs åt varandra. Fantastiskt ❤

Lipp har träffat död fågel två gånger tidigare. En gång bar hon väldigt stolt på sin illaluktande kaja, andra gången ville hon ofantligt gärna bära, men vågade inte mer än lyfta någon meter och sedan släppa. Jag hade inte så stora förhoppningar om det idag. Jag ville mest testa, och eventuellt använda Milo som konkurrens 😉 Men se det behövdes inte. Båda kaja&and levererades i mattes hand som om det var en vanlig dummy. Jag tyckte det var häftigt ❤ Hon är häftig!

Här testade vi en enkelmarkering med en and. Så underbart att höra Therese skrika ”Bra Läppen” i bakgrunden ❤

Här kilar Therese iväg och gömmer en kaja i riset. Jag gick lite fram och tillbaka under tiden och bad Liz att filma, jag vill se hur det ser ut. Under fotgåendet på filmen upplever jag nämligen Lipp förbaskat HET. Ser jag på filmen så det det bättre ut än det känns. Visst, hon är het – vi har liksom hetsat med fågel oså – men såå extremt tokhet är hon kanske inte ändå.. jag vet inte

Det här var kul. Men nästa del kändes ännu bättre. Lipp jobbade tillsammans med Malins tollare Iver. Vi hade en kastare som slängde markeringar ute på gärdet, vi hade ett mindre sök utlagt i buskage, och vi hade dirrigeringar utlagda. Lipp fick jobba lite parallellt och lite ”vartannat”. Hon kändes förjävla härligt. Hon var stadig ❤ Jag litade på henne till fullo för en gångs skull, hon utförde det jag bad henne om och hon gjorde det med bravur. Trots att det var mycket på olika håll, det blåste i någon annans pipa, en annan hund sökte och diirigerades så litade jag på henne. Det ska jag fortsätta med. Hon är stadig – har hon ens knallat någon gång? frågade Therese på vägen dit, hm, inte vad jag kan minnas?. Hon ÄR stadig. Från och med nu så ska hon ha en matte som litar mer på henne, helt klart.

Toppenträning. I mitt tycke var hon något för het på övning nummer två. Men det tar jag just nu 🙂 Så länge hon är stadig, lydig, tyst och sköter uppgiften så blir det problemet lite mindre. Vi ”spär i alla fall inte på” utan hon jobbar genomtänkt och med andra saker än markeringarna 😉

Nu längtar vi till nästa pass!